Tillbaka med ny styrka!
Det är väldigt få fall av "vanliga" tonårsproblem vi får in, det är oftast mycket , mycket värre situationer de här tjejerna befinner sig i. Det är incest, våldtäkt, misshandel, ätstörningar, självskadebeteende och en hel hög med krossade självförtroenden. Tjejer som tror de förtjänar det de blivit utsatta för, som år ut och år in blivit intalade att det är deras eget fel att de blir utnyttjade sexuellt och slagna. Tjejer som inte har en aning om sitt egentliga värde.
Varför finns det så mycket ont i människor? Var kommer all grymhet ifrån? Vad får en pappa till att våldta sin egen dotter? Hur kan man inte som förälder finnas som stöd för sin tonåring som precis gjort abort och nyligen mist sin närmsta vän?
Det är säkert inte lätt att vara förälder idag och det är säkert så många som försöker och gör sitt bästa och som lyckas vara fantastiksa föräldrar - det är inte det jag säger. Men de här tjejerna som hör av sig till oss på Tjejjouren känner sig övergivna och ensamma. Vi får bara deras version och en tonåring kan visst förstora upp saker i sitt huvud och vrida och vända på saker och tycka föräldrarna är allmänt jobbiga. Men det här är en annan typ av problem.
Jag är glad att det finns Tjejjourer runt om i landet som gör vad de kan för att finnas där och lyssna. Jag önskar jag hade haft samma möjlighet att anonymt prata med någon över en chatt när jag själv var yngre. Inte för att jag någonsin varit i närheten av den här skalan på problem, men ändå. Jag minns högstadietiden som en pärs, jag mådde så dåligt och så många med mig var på något sätt olyckliga under de där åren. Men det var aldrig något man pratade högt om och man visade alltid en glad yta. Det så här i efterhand man har förstått att vi var väldigt många som gick runt med samma känslor och funderingar. Livrädda för att vara annorlunda och för att berätta om sina tankar för någon.
Jag är glad att jag får vara en jourtjej och får möjligheten att komma i kontakt med alla dessa tjejer. Jag lär mig jättemycket på det och jag lär mig att prata med människor som befinner sig i svåra situationer. Inte vägleda eller ge råd, bara finnas där, lyssna och ställa frågor som får tjejerna att tänka ett varv extra och känna efter. Förklara att de inte har någon skuld i en våldtäkt, att ingen har rätt att misshandla dem varken fysiskt eller psykiskt, att de har ett värde. Erbjuda hjälp med kontakt av polis, kurator osv.
Har du möjlighet att ansluta dig till en Tjejjour eller Kvinnojour så ta en funderare på om du inte ska göra det. Det är värt väldigt mycket för dem som får någon att prata med och även om vi ofta känner oss otillräckliga så är jag övertygad om att vi någonstans gör skillnad. Det är så många som behöver någon.
Och finaste, finaste tjejer - inga problem är för små eller för stora, vi finns där för att lyssna på Dig!
Jag har tappat det......
Fan också, jag var på gång så himla mycket med en massa enegri och drömmar om framtiden. Nu känns det där hålet så nära igen och jag är skiträdd för att ramla ner. Orkar inte leva i mörker igen och känna mig svag. Jag hoppas att detta nederlag går över tills imorn och till slutet av veckan...jag behöver lite styrka över till midsommar som är min hathelg av alla storhelger.
Idag kan jag inte vara någon pepp till Dig, jag har fullt upp att hålla mig själv från kanten till det mörka hålet som har en otrolig dragningskraft ibland...måste bara stå emot det! Känner mig totalt värdelös och misslyckad idag. Men jag ska banne mig komma tillbaka :o)
Hoppas du har fått en bättre start på veckan.
Kram Åsa
Sommar och sol...
...lite sommar och lite sol har vi fått, men mest regn ändå va?
Igår var jag med Tjejjouren på studiebesök på akuten och pratade med Anne som tar emot våldtagna och misshandlade tjejer och kvinnor som kommer in. Det talas alldeles för lite om våldtäkt och det är fortfarande tjejen som i mång och mycket får ta skulden för illdådet. Anne berättade att hon i stort sett alltid hör någon anklaga tjejen som kommit in till akuten, det kan vara hennes föräldrar "Varför gick du där ensam?" eller pojkvän "Varför hade du den där korta kjolen?", de tänker inte på det själva men i samma sekund som dessa frågor sägs uttalas automatiskt tjejens skuld och den är hon väldig snabb på att snappa upp. Skam och skuld kommer som ett brev på posten.
Tänk på det! Om din dotter, vän eller flickvän råkar ut för detta lägg aldrig skulden på henne, väg dina ord väl! Om du själv råkar ut för våldtäkt lägg detta på minnet; det var inte ditt fel!
Det kan väl inte påtalas nog, en kvinna ska kunna gå naken genom en kolsvart park kl 3 på natten utan att någon har rätten att ta sig friheten att våldta henne, det är aldrig aldrig hennes fel.
Samhället vi lever i är inte jämställt, först 1961 fick vi i Sverige en lag som säger att det inte är okej att våldta sin hustru. Det kan tyckas vara längesedan, men 9 av 10 våldtäkter sker i hemmet, fortfarande. Och med den mentalitet som på många håll finns kvar gör inte saken lättare...som prästen i Bjurstad sa (om killen som våldtagit en tjej på skolan, fått komma till skolavslutningen i kyrkan och dela ut blommor till sina klasskompisar för att senare på kvällen våldta ytterligare en tjej); "- Stackars kille!" Prästen fick nog veta att han levde efter detta uttalande, men det visar ju på hans spontana reaktion och den bor nog i många, fortfarande.
Till dig som råkat ut för våldtäkt, eller misshandel för den delen - våga berätta för någon! Våga sök hjälp. Även om det känns som att du "tar det bra" är detta något som måste bearbetas och allt som oftast kommer fram i ett senare skede i livet om du inte tar tag i det direkt. Det är svårt, jättesvårt. Men kom ihåg att du har all rätt på din sida, det var inte ditt fel! Det finns Tjejjourer runt om i landet som kan hjälpa om man inte känner för att prata med sina föräldrar eller vänner och Tjejjouren står alltid på din sida, glöm inte det.
Måtte djävulen ta alla frihetsberövare!
//Åsa
