Du vet väl om att du är värdefull?
För några år sedan sprang jag på jag en kompis som jag inte sett på ett helt år. Hon var tunn, bara skinn och ben. Jag vågade inte säga något då, men jag såg att hon var sjuk. Efter någon dag kände jag att jag var tvungen att fråga hur hon mådde. I ett sms fick jag svar och nej, hon mådde inte särskilt bra. Hon hade gått ner 20kg på tre månader! Men hennes familj hade precis gått in och sett till att hon fått hjälp. Det var en hård kamp, när jag träffade henne igen ett år senare hade hon gått upp något i vikt. Men hon fick inte göra någon fysisk ansträngning. Hon fick gå en lite promenad på ca 200m om dagen, resten av tiden fördrev hon med korsord och stickning. Hon åt 6 gånger om dagen under bevakning av någon av sina föräldrar. Idag, ca 5år senare är hon frisk. Men det har varit en lång resa. Min vän var en väldigt duktig tjej. Toppbetyg i skolan, idrottade, jobbade extra och hon var en bra kompis. Trots detta fick hon höra kommentarer om sitt utseende och vad kan man möjligtvis göra åt det? Det är för många tonårstjejer väldigt svårt att slå ifrån sig om någon ständigt "skämtar" om att man t.ex. har stor rumpa eller över huvudtaget kommenterar ens person. Även om personen i sig inte menar allvar, så kan ett litet frö snabbt växa sig större hos personen som blir utsatt. Hur värjer man sig mot det?
Att vara perfekt och duktig kan vara väldigt farligt. Perfekt är ett märkligt ord. Man brukar säga att ingen kan vara perfekt, jag undrar hur en människa som är perfekt ser ut? Perfekt och normal. Ord som har olika betydelse för olika människor och därför väldigt svårt att nå upp till. Vi tjejer vill visa att vi kan. Och vi kan! Men vi behöver inte överbevisa oss själva. Vi är precis lika bra som vem som helst utan att ha alla rätt på proven i skolan, MVG:n i varje ämne, vackert hår, problemfri hy, solbränna, smal och vältränad kropp, senaste kläderna, massvis av vänner och killar/tjejer svärmandes omkring oss. Vi behöver inte vara superwoman.
Självklart ska man göra sitt bästa, men man ska göra det för sin egen skull. Inte för att se bra ut i andras ögon.
En ätstörning är ofta ett resultat av en bubbla som sprack. En ångest över att inte duga, att inte längre kunna kontrollera sig och hålla uppe tempot. Man väljer ett sätt att ta tillbaka kontrollen.
För att ta sig ur en ätstörning, anorexia, bulimi, hetsätning, behövs professionell hjälp. Men viktigast av allt är att den som är sjuk själv vill bli frisk, annars blir det väldigt svårt. Det tar lite tid att inse att man verkligen är sjuk och att övervinna rädslan för att gå upp i vikt, att sluta se viktuppgången som förlust av kontroll.
Idag vet man att dessa ätstörningar grundar sig i något psykiskt. Det går inte att bara börja äta igen, det behövs behandling och terapi för att komma ut på andra sidan som en stark och frisk person. Har du en ätstörning kan du får hjälp här:
Ätstörningszonen:
http://www.tjejzonen.se/pages/om-tjejzonen/projekt/aetstoerningszonen.php
Anorexi/bulimi kontakt:
http://www.abkontakt.se/
Men att berätta för en kompis, förälder eller vem som helst som kan hjälpa dig är ett bra och stort första steg. Det är viktigt att ha stöd utifrån och de som finns omkring dig vill inget hellre än att hjälpa!
Misstänker du att din kompis, syster eller klasskamrat är sjuk? Detta kan du hålla utkik efter:
Varningssignaler för anorexi:
* en stor fixering vi mat
* märkvärt förändrade matvanor där mat ofta helt utesluts
* osund kroppsuppfattning
* svårt att koncentrera sig
* prestationsångest
* trötthet
* lättirriterad
* tvångstankar
* utesluter ofta fett, socker och/eller kött från kosten
* går ofta på toaletten efter maten
Varningssignaler för bulim:
* frätskador på tänderna
* går ofta på toaletten efter maten
* svullen i ansiktet av kräkningar
* svårt att koncentrera sig
* humörsvängningar
Det är viktigt att se som insjuknar får hjälp så tidigt som möjligt. Ofta är det svårt att själv inse att man är sjuk, men svarar du ja på flera av dessa påståenden behöver du troligen hjälp:
* Du har höga prestationskrav
* Du är rastlös
* Du har täta humörsvängningar
* Du är fixerad vid hur din kropp ser ut
* Du tränar för att förbruka energi, i synnerhet om du har ätit mer än du planerat
* Du tränar för att få äta, inte äter för att kunna träna
* Du tränar mer än tre gånger per vecka
* Du tänker ofta på mat och ältar oftast samma tankar
* Du undviker all fet mat
* Du är fixerad vid vad och när du ska äta
* Du svälter/hetsäter i perioder
* Du tror smal är lika med lycklig
* Du är övertygad om att man måste ha en benhård kontroll för att inte rusa upp i vikt
Som jag tidigare nämnt finns det tjejer att prata med på tjejjouren.se om det känns svårt att till en början prata med någon man känner. Det finns även hjälp att få på Ätstörningszonen och Anorexi/Bulimi kontakt. Där kan du även få tips på hur du gör för att hjälpa och stötta en närstående som är sjuk.
Du är värd att leva ett liv utan ångest, utan mathets, utan prestationsångest, utan panik för att inte duga, inte vara perfekt!
Binder du upp ditt liv kring tankar på mat och hur du måste se ut för att vara den du vill så missar du en stor del av livet. Ta chansen att komma ifrån sjukdomen och börja ta del av det goda livet så som det faktiskt kan vara. För i grund och botten är det Du själv som bestämmer. Det handlar så mycket om inställning! Bestäm dig idag för att göra det bästa av ditt liv och lev det så rikt som du kan.
Som alltid kan ni lämna kommentarer här eller maila mig på: [email protected]
Ha en fin dag!
Kram Åsa
Att vara perfekt och duktig kan vara väldigt farligt. Perfekt är ett märkligt ord. Man brukar säga att ingen kan vara perfekt, jag undrar hur en människa som är perfekt ser ut? Perfekt och normal. Ord som har olika betydelse för olika människor och därför väldigt svårt att nå upp till. Vi tjejer vill visa att vi kan. Och vi kan! Men vi behöver inte överbevisa oss själva. Vi är precis lika bra som vem som helst utan att ha alla rätt på proven i skolan, MVG:n i varje ämne, vackert hår, problemfri hy, solbränna, smal och vältränad kropp, senaste kläderna, massvis av vänner och killar/tjejer svärmandes omkring oss. Vi behöver inte vara superwoman.
Självklart ska man göra sitt bästa, men man ska göra det för sin egen skull. Inte för att se bra ut i andras ögon.
En ätstörning är ofta ett resultat av en bubbla som sprack. En ångest över att inte duga, att inte längre kunna kontrollera sig och hålla uppe tempot. Man väljer ett sätt att ta tillbaka kontrollen.
För att ta sig ur en ätstörning, anorexia, bulimi, hetsätning, behövs professionell hjälp. Men viktigast av allt är att den som är sjuk själv vill bli frisk, annars blir det väldigt svårt. Det tar lite tid att inse att man verkligen är sjuk och att övervinna rädslan för att gå upp i vikt, att sluta se viktuppgången som förlust av kontroll.
Idag vet man att dessa ätstörningar grundar sig i något psykiskt. Det går inte att bara börja äta igen, det behövs behandling och terapi för att komma ut på andra sidan som en stark och frisk person. Har du en ätstörning kan du får hjälp här:
Ätstörningszonen:
http://www.tjejzonen.se/pages/om-tjejzonen/projekt/aetstoerningszonen.php
Anorexi/bulimi kontakt:
http://www.abkontakt.se/
Men att berätta för en kompis, förälder eller vem som helst som kan hjälpa dig är ett bra och stort första steg. Det är viktigt att ha stöd utifrån och de som finns omkring dig vill inget hellre än att hjälpa!
Misstänker du att din kompis, syster eller klasskamrat är sjuk? Detta kan du hålla utkik efter:
Varningssignaler för anorexi:
* en stor fixering vi mat
* märkvärt förändrade matvanor där mat ofta helt utesluts
* osund kroppsuppfattning
* svårt att koncentrera sig
* prestationsångest
* trötthet
* lättirriterad
* tvångstankar
* utesluter ofta fett, socker och/eller kött från kosten
* går ofta på toaletten efter maten
Varningssignaler för bulim:
* frätskador på tänderna
* går ofta på toaletten efter maten
* svullen i ansiktet av kräkningar
* svårt att koncentrera sig
* humörsvängningar
Det är viktigt att se som insjuknar får hjälp så tidigt som möjligt. Ofta är det svårt att själv inse att man är sjuk, men svarar du ja på flera av dessa påståenden behöver du troligen hjälp:
* Du har höga prestationskrav
* Du är rastlös
* Du har täta humörsvängningar
* Du är fixerad vid hur din kropp ser ut
* Du tränar för att förbruka energi, i synnerhet om du har ätit mer än du planerat
* Du tränar för att få äta, inte äter för att kunna träna
* Du tränar mer än tre gånger per vecka
* Du tänker ofta på mat och ältar oftast samma tankar
* Du undviker all fet mat
* Du är fixerad vid vad och när du ska äta
* Du svälter/hetsäter i perioder
* Du tror smal är lika med lycklig
* Du är övertygad om att man måste ha en benhård kontroll för att inte rusa upp i vikt
Som jag tidigare nämnt finns det tjejer att prata med på tjejjouren.se om det känns svårt att till en början prata med någon man känner. Det finns även hjälp att få på Ätstörningszonen och Anorexi/Bulimi kontakt. Där kan du även få tips på hur du gör för att hjälpa och stötta en närstående som är sjuk.
Du är värd att leva ett liv utan ångest, utan mathets, utan prestationsångest, utan panik för att inte duga, inte vara perfekt!
Binder du upp ditt liv kring tankar på mat och hur du måste se ut för att vara den du vill så missar du en stor del av livet. Ta chansen att komma ifrån sjukdomen och börja ta del av det goda livet så som det faktiskt kan vara. För i grund och botten är det Du själv som bestämmer. Det handlar så mycket om inställning! Bestäm dig idag för att göra det bästa av ditt liv och lev det så rikt som du kan.
Som alltid kan ni lämna kommentarer här eller maila mig på: [email protected]
Ha en fin dag!
Kram Åsa
