...lite sommar och lite sol har vi fått, men mest regn ändå va?

Igår var jag med Tjejjouren på studiebesök på akuten och pratade med Anne som tar emot våldtagna och misshandlade tjejer och kvinnor som kommer in. Det talas alldeles för lite om våldtäkt och det är fortfarande tjejen som i mång och mycket får ta skulden för illdådet. Anne berättade att hon i stort sett alltid hör någon anklaga tjejen som kommit in till akuten, det kan vara hennes föräldrar "Varför gick du där ensam?" eller pojkvän "Varför hade du den där korta kjolen?", de tänker inte på det själva men i samma sekund som dessa frågor sägs uttalas automatiskt tjejens skuld och den är hon väldig snabb på att snappa upp. Skam och skuld kommer som ett brev på posten.

Tänk på det! Om din dotter, vän eller flickvän råkar ut för detta lägg aldrig skulden på henne, väg dina ord väl! Om du själv råkar ut för våldtäkt lägg detta på minnet; det var inte ditt fel!

Det kan väl inte påtalas nog, en kvinna ska kunna gå naken genom en kolsvart park kl 3 på natten utan att någon har rätten att ta sig friheten att våldta henne, det är aldrig aldrig hennes fel.

Samhället vi lever i är inte jämställt, först 1961 fick vi i Sverige en lag som säger att det inte är okej att våldta sin hustru. Det kan tyckas vara längesedan, men 9 av 10 våldtäkter sker i hemmet, fortfarande. Och med den mentalitet som på många håll finns kvar gör inte saken lättare...som prästen i Bjurstad sa (om killen som våldtagit en tjej på skolan, fått komma till skolavslutningen i kyrkan och dela ut blommor till sina klasskompisar för att senare på kvällen våldta ytterligare en tjej); "- Stackars kille!" Prästen fick nog veta att han levde efter detta uttalande, men det visar ju på hans spontana reaktion och den bor nog i många, fortfarande.

Till dig som råkat ut för våldtäkt, eller misshandel för den delen - våga berätta för någon! Våga sök hjälp. Även om det känns som att du "tar det bra" är detta något som måste bearbetas och allt som oftast kommer fram i ett senare skede i livet om du inte tar tag i det direkt. Det är svårt, jättesvårt. Men kom ihåg att du har all rätt på din sida, det var inte ditt fel! Det finns Tjejjourer runt om i landet som kan hjälpa om man inte känner för att prata med sina föräldrar eller vänner och Tjejjouren står alltid på din sida, glöm inte det.

Måtte djävulen ta alla frihetsberövare!

//Åsa