Att lägga bort det duktiga och fokusera på det viktiga...

Jag hade under tonåren men även som ung kvinna satt en väldig press på mig själv. Ingenting dög, mina tankar och idéer var dumma och ingen skulle ta det på allvar. Till exempel i projekt-/grupparbeten i skolan, jag var så rädd för att vara fel ute att jag knappt vågade säga något. Jag satt själv och skapade en press från övriga i gruppen och tänkte hela tiden "nu måste jag komma på nåt bra att säga" vilket ledde till att allt låste sig och jag satt tyst som en mus, försvann i mängden. Försökte väga upp det hela med att bli "fixaren" i gruppen, korrläste, skrev ut arbetet, sammanställde osv.

Det där har lite suttit i under de senaste åren. Men idag har jag lossat på dessa tankar och tillåter mig att tänka fritt, strunta i vad de andra tycker om det jag säger - alla kan inte hålla med mig, likaså kommer inte heller alla vara emot mina idéer. Trots det finns duktighets-syndromet kvar! Jag är fortfarande den som sammanställer, korrläser, ser till att folk är på plats i tid...samtidigt som jag även är en av dem som driver på gruppen och kommer med förslag på lösningar.

En mycket vis kvinna, med en stor skopa erfarenhet och intelligens, sa till mig;
Jag ser att du har något särskilt, det borde du utveckla! Du har intressanta saker att berätta, våga göra det. Du är lite av projektledaren i gruppen, fokusera på dina idéer och ta fram dem istället, lämna "administrationen" till någon annan. Jag tror att du kan bli riktigt bra!

Detta blev en spark i ändan på mig.
Fokusera på det som är viktigt och strunta i duktighet och lull-lull.
Framför allt, tro på dina idéer och känn att du står för dem. Vad är rätt och vad är fel? Det är väldigt få som kan svara på. Du syns för att du är unik och för att dina idéer inte stämmer överens med alla andras. Vet ditt värde utan att bli kaxig.

Jag tror du kan bli riktigt bra! ;o)

Kram Åsa


America, America....


En bild från semestern förra året, Grand Canyon är mäktigt och man känner sig ganska lite när man står där på canyonens botten, men den ger en hint av det stora med livet.




Ha en skön lördag och se även de små sakerna livet, för de små är ofta större än de stora,
precis som Daniel skriver i sin blogg.

Kram Åsa

Musik gör skillnad...



...och jag är en lusläsare av låttexter och den här sitter (faktiskt) fast just nu, Stuck in the Sand (Miss Li)



When I kiss you
Do I kiss to deep?
When I kiss you
Can you breathe?

When I hold you
Do I hold too tight?
I feel so lonely
By your side

Don't you love me
Like you did before?
Don't you need me
Anymore?

I sense the distance
In your dark brown eyes
I sense no presence
In this fight

Are we stuck in the sand?
Baby give me your hand
I know that we'll get up again
Are we stuck in the sand?
Baby give me your hand
I know that we'll get on feet again

When I touch you
Am I too intense?
When I touch you
Why defence?
When I love you
Do I love too much?
When I need you
You just walk

Are we stuck in the sand?
Baby give me your hand
I know that we'll get up again
Are we stuck in the sand?
Baby give me your hand
I know that we'll get back on feet again

En liten bild om frihet..





Vad har hänt Linda Chen...?

Det senaste året har varit fyllt av hemskheter. Var och varannan dag hör vi om tjejer och unga kvinnor som hittats lemlestade på skogsstigar eller kanske i närheten av sitt hem. Innan de här kvinnorna mördats har de troligen gått igenom misshandel vid upprepade tillfällen (kanske under flera år), både fysisk och psykisk, kanske våldtäkt och andra typer av sexuella kränkningar. I de flesta fall är det deras egna män, pojkvänner, sambos som utsätter dem  för detta och som i vissa fall slutligen går helt överstyr och dödar. Senast ut är Linda Chen 32år som försvann 1 augusti 2009, efter ett tag försvinner även hennes sambo. Efter några veckor dyker han upp från ingenstans, kommer springandes med brännmärken på handleder och mage och påstår att han vaknat upp brevid Linda i skogen, Linda var död (troligtvis bränd?). Nu har han inte blivit dömt för något ännu, men man kan ju inget annat än att misstänka. Fruktansvärt om det nu inte är han, men det är en väldigt märklig historia.

Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) har anmälningarna av misshandeln mot kvinnor har ökat med ca 30 % de senaste tio åren. År 2008 gjordes 25 926 anmälningar. I över 70 % av de anmälda fallen var gärningsmannen en person som kvinnan var bekant med. I de flesta av dessa fall har mannen och kvinnan en nära relation.
Kan man tänka sig något värre än att den man älskar börjar hota, slå och förnedra en? Att någon man till en början litat på blir till annan människa.

Jag började skriva denna blogg av många anledningar, en av dem var just ett misshandelsfall. Jag var och handlade på en stormarknad i utkanten av stan. Här bor det allt möjligt folk, däribland en hel del missbrukare och andra som hamnat lite snett i samhället. Jag möttes där av en syn som fick det att knyta sig i magen på mig. En kvinna så blåslagen och svullen i hela ansiktet, med frånvarande blick, stapplade tillsammans med en ung tjej, troligen sin tonårsdotter runt i butiken. Aldrig hade jag sett den synen i verkligheten. Jag blev chockad, visste inte vad jag skulle göra. Skulle jag säga något? Skulle jag erbjuda något? I min enfald gjorde jag ingenting, och det är något som förföljt mig sedan dess. Denna olyckliga männsika, detta öde. Troligtvis fanns det missbruk och sociala missförhållanden kring denna kvinna och ofta är det kanske ändå där vi "förväntar oss" att se detta. Men man ska inte tro att det bara är där det sker.

Ingen trodde väl att Papa Dee någonsin skulle bli åtalad för misshandel av sin fru? Nu blev han fälld och till och med hon påstår att så inte var fallet, utan att hon fått en ångestattack och det därigenom utspelat sig ett "drama" där hon slutligen började blöda. Likadant har jag en ytlig bekant som är trevlig och schysst. Dock har jag känt att det är något med honom som jag inte kan sätta fingret på. Det kom för ett tag sedan till min vetskap att det snackas om att han slår sin flickvän. Jag vet inte vad jag ska tro, men automatiskt ställer jag mig på hennes sida. Jag vet fortfarande inte vad som är sanningen i detta fall, men de har ialla fall brutit upp nu och på något sätt känner jag mig lättad. Jag har även annan historia på lut där en läkarhustru blev misshandlad till och med när familjen var med på en skolresa. En dag kom hon blåslagen ut från stugan där denna familj bodde under vistelsen. Men ingen gjorde något.


Misstänker vi att en bekant, kompis, väninna, mamma, syster, kollega eller någon annan kvinna i vår närhet utsätts för våld i sitt hem måste vi agera.

Varningssignaler (kvinnojour.com)
Det kan finnas olika tecken på att en kvinna i sin närhet blir utsatt för våld av sin partner.
Du kan till att börja med se skillnad i beteendet hos kvinnan. T ex att hon hör av sig allt mer sällan, har mindre tid för att umgås eller prata i telefon med familj och vänner, drar sig undan eller anpassar sin vardag utifrån sin partners behov osv. Du kan även vara observant på fysiska tecken i form av blåmärken på t ex armar och hals, rivmärken, skrubbsår osv. Det är inte ovanligt att hon skämtar bort det eller svarar undvikande om man frågar hur hon fått dessa märken.

 

Våga fråga (kvinnojour.com)
Var inte rädd för att fråga henne om du misstänker att hon blir utsatt för misshandel av sin partner. Även om det känns svårt och påträngande att ställa frågan så är det bevis för att du bryr dig om henne.
Ställ frågan när ni är i avskildhet. Om partnern är i närheten kommer hon förmodligen inte våga öppna sig. Om partnern får veta att hon berättat kan det förvärra situationen och hon kan bli helt avskärmad från dig.

Försök ställa så raka frågor som möjligt: ”Slår han/hon dig?” Om det känns svårt att gå rakt på sak kan du inleda samtalet med att fråga ”Hur har ni det?” eller ”Är han/hon alltid snäll mot dig?”Ibland kan det kännas svårt att vara ensam med vetskapen om hur en vän eller anhörig har det. Om möjligheten finns så ta hjälp av andra personer: gemensamma vänner eller familjemedlemmar. Tillsammans kan ni hjälpas åt att finnas till hands för henne.

 

Lyssna (kvinnojour.com)
Lyssna utan att döma henne. Ifrågasätt inte hennes berättelse. Tala inte nedsättande om förövaren, då kan hon gå in i försvarsställning vilket försvårar för ett fortsatt samtal. Men försök att inte heller hitta ursäkter och förklaringar till partnerns beteende och handlingar. Om hon själv normaliserar och förminskar misshandeln kan du nämna att det är en brottslig handling att utöva våld och att en kärleksfull relation består av ömsesidig respekt. I en sund och bra relation förödmjukar och förlöjligar man inte sin partner utan man stärker varandra.

 

Det kan ofta vara mycket svårt att stå bredvid och inte kunna förändra situationen. Som nära eller anhörig kan du inte fatta några beslut åt henne. Det är hon själv som ska fatta beslut för sin framtid och hon måste få göra det i sin egen takt. Låt henne veta att du gärna hjälper henne och stöttar henne om hon vill förändra sin situation och att du finns där oavsett vilka beslut hon fattar.

 

Lästips för alla är Magdalena Graafs bok "Det ska bli ett sant nöje att döda dig..." om hennes liv i en destruktiv relation och hur hon tog sig ur den.

 

Det finns mer att läsa här på Kvinnojour.com Sveriges Kvinnojourers Riksförbund , t.ex. om du som anhörig också behöver någon att prata med. Det är otroligt jobbigt att se en närstående utsättas för våld och kränkning och inte kunna göra något åt saken.

 

Det finns även telefonnummer och kontaktuppgifter för dig som är utsatt och behöver någon att prata med eller hjälpa att komma ut. Viktigt är att veta att du kan här får hjälp 24h timmar om dygnet.

 

 

Kom ihåg att du är värdefull och ingen har rätten att säga något annat. Ta ditt pick och pack så fort tendenser visar sig, för ju längre tiden går desto svårare blir det. Men det finns hjälp att få, när du är redo.

 

Som alltid finns det plats för kommentarer här på bloggen, annars når du mig på [email protected] om du vill prata av dig, diskutera eller ha hjälp!

 

Kram Åsa

 




Tjejjouren i Ludvika - Mera självkänsla!



Är du tjej och bor du i Ludvika eller i närheten kanske det här kan vara intressant för dig?








Ta chansen och gå dit!

Kram Åsa

RSS 2.0