....sa John Lennon, och visst är det många gånger så? Jag tror att det är mer sant idag än det någonsin varit tidigare. Det är svårt att leva i nuet, men man får försöka. Visst ska man planera lite för framtiden eller minnas gamla goda minnen ibland, men ta vara på tiden som är nu. Lätt att säga, jag känner själv att jag just nu lever ett halvår framåt och måste påminna mig själv om att att även fokusera på idag och de närmsta veckorna framöver.

I eftermiddag ska jag hälsa på en kompis som fick barn för ganska precis en månad sedan. En liten flicka blev det! En något dramatisk förlossning, men med ett lyckligt slut. Det ska bli mysig att få träffa en knubbig liten bebis :o)

Många vänner till mig har fått barn det senaste året och några får sin andra omgång under kommande vår. Man tar lite för givet att allt ska gå bra, men det är ju tyvärr inte alltid det blir som man tänkt och hoppats på. En bekant från förr förlorade nyss sin son tre veckor innan beräknat födelsedatum. Att gå en hel graviditet och sedan inte få belöningen, att inte få hålla sitt efterlängtade barn i sin famn och se det växa upp. Jag kan inte tänka mig ett värre sätt att få sitt hjärta krossat? Så fruktansvärt orättvist! Jag undrar om man någonsin kan förlika sig med en sådan händelse? En massa omtanke och varma kramar till er som går igenom ett sådant helvete. Jag antar att man lär sig att leva med det som med all sorg och så småning om kan möta livet och kärleken igen.