Jag minns tonåren som en tid av berg- och dalbanehumör och många funderingar. Ett virrvarr av mörka hål med ångest och soliga dagar med glädje. Känslan av utanförskap, att inte passa in ena stunden för att vara poppis och gillad i andra. Jag var dålig på att dela med mig, höll det mesta för mig själv och satte upp en ganska oberörd fasad. Samlade det svarta inombords och försökte svälja ångesten. Skriva ner det jobbiga i dagböcker, instängd på sitt rum och sedan på med smajlet när man klev utanför rummets fyra väggar. Vi var nog många som gjorde det för att slippa förklara. Det var i mitt fall inte fråga om ett så självdestruktivt beteende som många unga tjejer (och killar) ägnar sig åt idag. Visst fanns det någon på skolan som svalt sig, men att skära sig i armar och ben fanns inte på kartan. Det hade man knappt hört talas om och än mindre kommit på själv.

Mycket har hänt på 10-15år. När jag var 13, 14, 15 hade vi precis börjat använda Internet. Det fanns nog en del att hämta då, men det finns ännu mer idag. Jag hade nog önskat att jag, som var för blyg för att prata med någon jag kände, kunde skriva ett anonymt mail eller inlägg i en chat och få några kloka ord på vägen. Idag finns denna möjlighet i mycket större utsträckning. Idag finns tjejjourer och kvinnojourer lättillgängliga på nätet. Det är inte alltid man vill prata med sina föräldrar eller kompisar, ibland är det lättare med en utomstående, ibland är det lättare att skriva än att prata.

På tjejjouren.se finns det bra hjälp att få. De håller på att ta fram en ny förbättrad webbplats som släpps till hösten 2009. Men man kan under tiden vända sig till den befintliga sajten och där komma i kontakt med lokala jourtjejer som finns där för att stötta just Dig! Via chat eller på annat sätt kan Du anonymt få hjälp och support från andra tjejer som känner igen sig och som bryr sig, de har tystnadsplikt. Det är viktigt att prata och uttrycka sig. Jag jobbar på det än idag då jag är 27år och för länge sedan lämnat tonåren. Jag har fortfarande lättare för att ta till musseltekniken än att prata med någon när jag har mina bekymmer. Det är inte bra för mig och det skapar problem i mina relationer. Ju tidigare Du lär dig att kommunicera om stort och smått, desto lättare blir saker att hantera.

 Det finns öron som är villiga att lyssna på Dig och det finns hjärtan som är villiga att hjälpa!

Kram Åsa