Sommaren är snart förbi och jag har varit på tok för dålig på att uppdatera den här bloggen! Jag kommer nog vara lite mer disciplinerad när hösten kommer och man sitter inne hela kvällarna. Jag hoppas ni har haft ett härligt sommarlov / en fin semester. Jag har funderat över vilka ämnen som behöver beröras och det finns ju hur många som helst. Men idag fortsätter jag lite på hitta-dig-själv-spåret, pga av en artikel jag läst i lokaltidningen igår.

När jag var yngre gick jag i samma klass som en kille. Han var bäst på allt! I småskolan var han ganska stökig, men väldigt duktig i de flesta ämnen. Han spelade tennis och var bra på det, han spelade piano och var bra på det. När vi kom högre upp i skolåren hade han toppbetyg i alla ämnen. Han visade utåt ett starkt självförtroende och uttryckte ibland att han själv tyckte han var bäst. Sådant sticker ju ofta i andras ögon, men samtidigt var han ju duktig på det mesta som räknades så ingen kunde sätta emot. Efter grundskola och gymnasiet har jag inte sett till honom, men hört från olika håll historier om vad han pysslar med nuför tiden. Ryktet säger att han skulle börja plugga på högskolan för några år sedan, när han plötsligt gjorde en tvärvändning.

 En tvärvändning för oss utanför, men för honom troligtvis starten på en befrielseprocess som han länge vetat att han måste genomgå. Han reste till Indien, han levde för att skapa och spela elektronisk musik, han sökte en annan dimension av livet. Många har skakat på huvudet, särskilt personer i vår lilla stad där man inte får vika från normen. Men när jag igår slog upp tidningen och såg bilden på killen, med sin tjej och lille son kände jag bara glädje. Det gick knappt att känna igen honom, men på något sätt kände jag att det var den rätta bilden av honom, inte den vi fick när vi gick i skolan. Och det värmde mitt hjärta att se att han verkligen tagit steget ut att leva sitt liv utan pressen (hemifrån?) på att vara bäst i matte och fysik, spanska och idrott. Bara leva för sin familj och för den musik han älskar. Leendet på hans läppar talade om att han var fri, lättad.

Det är personer som han som insprirerar, som bevisar att förändring är möjlig. Att du kan göra precis det du vill med ditt liv. Du bestämmer var resultatet ska bli, du skapar din egen lycka. Att våga följa sin inre längtan, att stänga ute de åsikter som försöker sätta käppar i hjulen för en, att sålla bort de personer som inte accpeterar ditt sanna jag. Det är ingen lätt sak. Men det är värt att kämpa för, att få leva sitt liv som man önskar.

Han påminde mig om detta och jag vill förmedla det till Dig :o) våga tro på dig själv! Ibland måste man pressa sig in i obekväma situationer för att komma vidare och närmare sig själv, det är skitjobbigt men värt det i slutändan. Vi har alla drömmar vi strävar efter att leva, många av oss låter dem vara drömmar, andra ser till att uppfylla dem. Man ska inte vara rädd att drömmarna tar slut för att man uppfyller dem, det kommer hela tiden nya. Ju fler du uppfyller, desto fler kommer du få och du kommer berika ditt liv på sätt och inom områden du aldrig tidigare haft en tanke på. Inte så dumt va?

Att våga hoppa över kanten kan vara svårt, men en dag vet man att man måste och då gör man det.......

Kram Åsa