Kärlek.
Det är fasen ingen lätt sak det där med kärlek.
Det är hjärtslitande i tonåren och när man blir äldre blir såren liksom mer svårläkta.
Det var många år sedan nu som jag senast bar på ett brustet hjärta, men jag glömmer nog aldrig hur ont det gör.
I gymnasiet hade jag min första riktiga pojkvän. Jag var blyg och så kär och stolt över att han ville vara med mig! När han dumpade mig över telefon utan förvarning blev jag helt förkrossad. Att han redan hade träffat en ny tjej vilket jag fick höra på omvägar gjorde inte saken bättre. Jag började ett nytt extrajobb efter några månader och där träffade jag nästa prince charming. My, oh my vad han charmade mig! Han var härlig, spontan och oberäknelig. Kunde dyka upp oannonserad eller låta bli att dyka upp när han sagt att han skulle komma. Han kunde ringa varje dag i två månaders tid och sedan vara spålöst försvunnen för att feter ytterligare någon månad finnas i mitt liv igen. Jag förbannade mig själv många gånger för att jag lät honom leka med mig så, med mitt varma hjärta som blödde för honom. Så många tårar som spilldes över honom! Jävla killar! En vän fanns där hela tiden, han tröstade mig mellan varven och jag var nog lika elak mot honom som "min" kille var mot mig, men ville inte inse det då. Han fanns alltid där, han hörde alltid av sig, han följde mig till bussen, han sljutsade mig hem, men han skulle aldrig erkänna att han gjorde det för att han var kär i mig, nej då, och jag spelade med. Jävla tjej! Den här vännen finns fortfarande kvar, om än i en svagare skepnad i dag. Men jag skulle önska att att vi kunde umgås lite mer, som vänner naturligtvis, för han är en väldigt fin människa. Men jag vet att han är där, i kulisserna..och jag är här i hans kulisser :o) jag tror han vet det med, någonstans långt in.

Efter gymnasiet reste jag till södra Frankrike och pluggade franska under 4 månader. Vår och Frankrike!
Nya vänner, nya intryck, ett eget liv utan mamma & pappa. Jag var i himlen! Så mot slutet av vistelsen träffade jag en fransos. Så fin han var :o) men blyg och tyst, precis som jag. Vi träffades nog inte mer än 1,5 månad innan jag skulle åka hem, men som sagt var jag i himlen och han gjorde den lite mer rosaskimrande. Min värld rasade samman när jag var tvungen att resa hem. Inte bara för att jag lämnade kvar honom där (och blev dumpad på mail efter en månad i Sverige!!!) utan för att bytet från rosaskimrande till blekgråa vardags-Sverige slog mig på fingrarna med stora linjalen. Vad hade jag trott??! Att man kunde leva lycklig i alla sina dar?? Å nej, tillbaka till verkligheten ska man alltid. Jag träffade min nuvarande pojkvän året efter Frankrike, och visst lyckdes vi återskapa det rosaskimrande. Men drömmen om Frankrike och det ljuva livet levde kvar. Det är nog en kärlek som jag alltid kommer ha! Nu har jag insett att det inte finns några ångestframkallande måsten. Jag väljer mina måsten! Då blir en vardag i ett kallt, grått Sverige så mycket lättare att leva, till och med väldigt trivsam ibland.
Men jag släpper inte mina drömmar och mina minnen. Det finns i kärt förvar och jag gör allt jag kan för att förverkliga så många av dem som möjligt ;o) Och min fina kille har jag också lyckats behålla, i snart sju år nu. Det låter ju som en evighet! Men så länge evigheten är vacker spelar det ingen roll att den är evigheten...



Jag hoppas du slipper ett brustet hjärta, men ibland är det oundvikligt och jag tror det lär oss att vara lite mer tacksamma när vi väl har lyckan i vår hand om vi någon gång fått känna på smärtan av ett brustet hjärta.

Kram Åsa

Check it it out!!! ;o)

Hoppas ni har en skön fredagskväll! Jag har varit på after work med några kompisar och kollat lite på Idol, nu är det dags att sussa....har varit en vecka fylld av arbete i skolan och mer följer...ska försöka hinna med lite bättre uppdateringar under helgen...och hålla tummarna för att min nya header kommer upp då med! Nattinatt :o)

Kram Åsa

Kram Åsa

....nej, det handlar inte om nätdejting ;o) men tanken när jag startade denna blogg var att den skulle får verka som ett bollplank, informationskälla och en axel att vila mot för de tjejer och unga kvinnor som mår dåligt över sin livssituation av olika anledningar. Det är ganska jobbigt rent mentalt att upprätthålla detta, vilket är anledningen till att jag ibland lättar upp med "vardags"-inlägg från min egna verklighet. Men jag vill så klart att ni fortsätter använda denna blogg till det den är ämnad för och hör av er till mig om ni känner för det, antingen i en kommentar eller på mailen ([email protected]). Jag lyssnar och hjälper så gott jag kan, har kontakt med tjejjour då och då och rådfrågar dem vid specifika fall/frågor.

Jo, så nu till det jag vill berätta om idag!

Jag ramlade in på denna sida imorse: http://www.tuvaforum.se
Här finns en massa info, ett forum där man själv kan berätta, ställa frågor, diskutera och hjälpa andra. Ventilera helt enkelt. Tycker det verkar vara en jättebra plats på nätet, en plats full av vänner som förstår och vill hjälpa. Här finns även instruktioner för om du vill dölja ditt besök på sidan för andra som använder samma dator, som en säkerhetsåtgärd för dig som t.ex. är utsatt för våld i hemmet.

...och idag har jag en rödspräcklig och ond arm, men jag ska inte ömka mig och tycka synd om mig själv, de flesta som tog grissprutan igår är säkerligen i samma tillstånd! Nej, idag är det fredag och det är ju alltid lika härligt med fredagar, man har hela helgen framför sig. Den här helgen ser lugn ut för mig ochdet tycker jag är det bästa sådana helger som inte är fullsmockade. Får bli lite skolarbete och mycket mys tror jag bestämt! Kanske finns någon ny bra film man borde se? För jag antar att det kassa vädret kommer hålla i sig??
Vad ska du göra i helgen??

Som tur var såg jag inte ut så här när jag kollade i spegeln imorse...har ju hört annars att den risken var ganska stor...

När det är höst, mörkt och kallt så gäller det ju att fylla sin tid med roliga saker så att det snart blir ljust, varmt och somrigt igen. Just nu har jag kommit på ett riktigt roligt projekt som jag ska jobba med i cirka ett halvår framåt (och förhoppningsvis får någon slags fortsättning på efter skolan slutat). Det inkluderar bland annat en tid i New York och bara det säger väl allt om att det här kommer att bli ett härligt projekt?!

Jag är så glad att jag hittat tillbaka till mitt riktiga jag efter år av famlande i någon slags dimma, I'm back big time!! Idag gjorde jag mitt sista besök hos min kurator som jag gått och pratat med sedan i februari och det har verkligen gjort underverk. Jag rekommenderar alla som fastnat nånstanns mitt i livet att prata med någon som kan det där, det är det bästa beslut jag tagit i mitt liv.

Nu måste jag tillbaka till pluggandet, har en del att skriva idag...var bara tvungen att dela med mig lite av min energi och lyckorus!

Hoppas du har en fin dag!

Kram Åsa

Hej!
Hur har din dag varit?
Här är det grått och regnigt, kanske i hela Sverige?
De lovar sol här på fredag, jag tror det när jag ser det!

Vilken olust man har att ta tag i saker när regnet öser ner och dagsljuset aldrig visar sig...
inte ens i lägenheten går det att få riktigt ljust...får köra på tända ljus och mysa lite
istället för att göra nyttigheter, i alla fall för en stund.