Lycka är en sällsam fågel
Jag läste nyligen en kommentar som en tjej skrivit i en annan blogg. Hon ställde sig frågan "Hur vågar man göra sig själv så lycklig som man kan vara?". Borde inte frågan vara " Hur vågar man inte göra sig själv så lycklig som man kan vara?". Är man inte skyldig sig själv att göra sig lycklig om man inte redan är det?
Många unga tjejer och kvinnor idag mår ju inget vidare. Det pressas på från samhällets alla möjliga håll och kanter, men allra mest pressar vi tjejer oss själva. Det är inte mycket som är bra nog. Även om det är en stor del så handlar det inte bara om utseende, vikt och snygga outfits utan det är också prestationerna som utgör en stor del. Högsta betyg, regelbunden träning, extrajobb brevid skolan, fritidsaktiviteter..... Jag tror många tjejer tappar sig själva i denna cirkus. Viktigt är att fråga sig; Vad vill jag? Det är så lätt att göra allt man gör för att göra föräldrar,lärare och kompisar nöjda. Glömmer bort vad man tycker är roligt att göra och varför man gör det.
Du är den viktigaste personen i ditt liv. Börjar det bli uttjatat av alla livscoacher? Nej, det är den viktigaste sanning du ska bära med dig. Smaka på orden, "Jag är den viktigaste personen i mitt liv". Jag vet att det kan vara svårt att ta till sig, att verkligen känna det. Jag jobbar själv med detta, att förstå att valen jag gör är mina och ansvaret för dem är mitt. Men de beslut jag tar är de som kommer från hjärtat och det är dem som till slut får mig att må bra och känna lycka. Det är svårt, jag kan fortfarande känna skuld över ett beslut jag tar från hjärtat bara för att jag vet att beslutet inte är vad berörda personer hade önskat. Det är så mycket enklare att ta en väg som alla andra blir nöjda med, mig spelar det ändå (nästan) ingen roll. Men vad händer då med dig och det du drömmer om?
Det är livsfarligt att förminska sig själv. Resultatet blir att folk runt omkring inte ser ditt riktiga jag, utan det jag som du försöker uppnå genom att vara alla andra till lags. Det blir en väldig konflikt inom dig, för du har ju alla dina svar inom dig, de svar som ingen annan ser. Det är ju så du ser på dig själv, men inte så som du förmedlar dig själv till andra. Du förstår kanske själv hur knasigt det kan bli?
Först när du lär dig att ta dina egna beslut, att lyssna på din magkänsla och våga yttra din mening. Det är skillnad på att göra val av respekt till andra människor och göra val för att vara andra människor till lags. Självklart ska man akta sig för att trampa folk på tårna allt för mycket, men samtidigt finns det många sanningar som behöver sägas även om de gör lite ont.
Börja i smått så vänjer du dig. Är du den som ofta svarar "jag vet inte" eller " det spelar ingen roll" är detta en bra övning, nästa gång du får en fråga med alternativ, bestäm dig för det ena eller andra utan att väga in vad den andre personen tycker. Bestäm dig för att aldrig mer svara "jag vet inte" eller "det spelar ingen roll" på sådana frågor, för du vet och det spelar roll i längden. Det tar lite tid att komma in i detta tänk, men det fungerar. För varje beslut du tar växer du en aning och känner dig stolt över dig själv.
Att följa sin egen vilja leder till att du inte går runt med en inre längtan som aldrig får komma ut. Du kommer ha lättare att genomföra dina drömmar, och du blir ärligare mot andra och framför allt mot dig själv.
Förändringar får gärna börja i smått för de slutar ofta i stort.
Ta hand om dig och kom ihåg, Du är den viktigaste personen i Ditt liv!
Kram Åsa
Många unga tjejer och kvinnor idag mår ju inget vidare. Det pressas på från samhällets alla möjliga håll och kanter, men allra mest pressar vi tjejer oss själva. Det är inte mycket som är bra nog. Även om det är en stor del så handlar det inte bara om utseende, vikt och snygga outfits utan det är också prestationerna som utgör en stor del. Högsta betyg, regelbunden träning, extrajobb brevid skolan, fritidsaktiviteter..... Jag tror många tjejer tappar sig själva i denna cirkus. Viktigt är att fråga sig; Vad vill jag? Det är så lätt att göra allt man gör för att göra föräldrar,lärare och kompisar nöjda. Glömmer bort vad man tycker är roligt att göra och varför man gör det.
Du är den viktigaste personen i ditt liv. Börjar det bli uttjatat av alla livscoacher? Nej, det är den viktigaste sanning du ska bära med dig. Smaka på orden, "Jag är den viktigaste personen i mitt liv". Jag vet att det kan vara svårt att ta till sig, att verkligen känna det. Jag jobbar själv med detta, att förstå att valen jag gör är mina och ansvaret för dem är mitt. Men de beslut jag tar är de som kommer från hjärtat och det är dem som till slut får mig att må bra och känna lycka. Det är svårt, jag kan fortfarande känna skuld över ett beslut jag tar från hjärtat bara för att jag vet att beslutet inte är vad berörda personer hade önskat. Det är så mycket enklare att ta en väg som alla andra blir nöjda med, mig spelar det ändå (nästan) ingen roll. Men vad händer då med dig och det du drömmer om?
Det är livsfarligt att förminska sig själv. Resultatet blir att folk runt omkring inte ser ditt riktiga jag, utan det jag som du försöker uppnå genom att vara alla andra till lags. Det blir en väldig konflikt inom dig, för du har ju alla dina svar inom dig, de svar som ingen annan ser. Det är ju så du ser på dig själv, men inte så som du förmedlar dig själv till andra. Du förstår kanske själv hur knasigt det kan bli?
Först när du lär dig att ta dina egna beslut, att lyssna på din magkänsla och våga yttra din mening. Det är skillnad på att göra val av respekt till andra människor och göra val för att vara andra människor till lags. Självklart ska man akta sig för att trampa folk på tårna allt för mycket, men samtidigt finns det många sanningar som behöver sägas även om de gör lite ont.
Börja i smått så vänjer du dig. Är du den som ofta svarar "jag vet inte" eller " det spelar ingen roll" är detta en bra övning, nästa gång du får en fråga med alternativ, bestäm dig för det ena eller andra utan att väga in vad den andre personen tycker. Bestäm dig för att aldrig mer svara "jag vet inte" eller "det spelar ingen roll" på sådana frågor, för du vet och det spelar roll i längden. Det tar lite tid att komma in i detta tänk, men det fungerar. För varje beslut du tar växer du en aning och känner dig stolt över dig själv.
Att följa sin egen vilja leder till att du inte går runt med en inre längtan som aldrig får komma ut. Du kommer ha lättare att genomföra dina drömmar, och du blir ärligare mot andra och framför allt mot dig själv.
Förändringar får gärna börja i smått för de slutar ofta i stort.
Ta hand om dig och kom ihåg, Du är den viktigaste personen i Ditt liv!
Kram Åsa
Hej igen,
kom på en sak....vill man inte ta upp frågor i en kommenter når man mig på den här mailadressen:
[email protected]
Välkomna med Dina tankar och frågor!
kom på en sak....vill man inte ta upp frågor i en kommenter når man mig på den här mailadressen:
[email protected]
Välkomna med Dina tankar och frågor!
Någon att prata med
Jag minns tonåren som en tid av berg- och dalbanehumör och många funderingar. Ett virrvarr av mörka hål med ångest och soliga dagar med glädje. Känslan av utanförskap, att inte passa in ena stunden för att vara poppis och gillad i andra. Jag var dålig på att dela med mig, höll det mesta för mig själv och satte upp en ganska oberörd fasad. Samlade det svarta inombords och försökte svälja ångesten. Skriva ner det jobbiga i dagböcker, instängd på sitt rum och sedan på med smajlet när man klev utanför rummets fyra väggar. Vi var nog många som gjorde det för att slippa förklara. Det var i mitt fall inte fråga om ett så självdestruktivt beteende som många unga tjejer (och killar) ägnar sig åt idag. Visst fanns det någon på skolan som svalt sig, men att skära sig i armar och ben fanns inte på kartan. Det hade man knappt hört talas om och än mindre kommit på själv.
Mycket har hänt på 10-15år. När jag var 13, 14, 15 hade vi precis börjat använda Internet. Det fanns nog en del att hämta då, men det finns ännu mer idag. Jag hade nog önskat att jag, som var för blyg för att prata med någon jag kände, kunde skriva ett anonymt mail eller inlägg i en chat och få några kloka ord på vägen. Idag finns denna möjlighet i mycket större utsträckning. Idag finns tjejjourer och kvinnojourer lättillgängliga på nätet. Det är inte alltid man vill prata med sina föräldrar eller kompisar, ibland är det lättare med en utomstående, ibland är det lättare att skriva än att prata.
På tjejjouren.se finns det bra hjälp att få. De håller på att ta fram en ny förbättrad webbplats som släpps till hösten 2009. Men man kan under tiden vända sig till den befintliga sajten och där komma i kontakt med lokala jourtjejer som finns där för att stötta just Dig! Via chat eller på annat sätt kan Du anonymt få hjälp och support från andra tjejer som känner igen sig och som bryr sig, de har tystnadsplikt. Det är viktigt att prata och uttrycka sig. Jag jobbar på det än idag då jag är 27år och för länge sedan lämnat tonåren. Jag har fortfarande lättare för att ta till musseltekniken än att prata med någon när jag har mina bekymmer. Det är inte bra för mig och det skapar problem i mina relationer. Ju tidigare Du lär dig att kommunicera om stort och smått, desto lättare blir saker att hantera.
Det finns öron som är villiga att lyssna på Dig och det finns hjärtan som är villiga att hjälpa!
Kram Åsa
Mycket har hänt på 10-15år. När jag var 13, 14, 15 hade vi precis börjat använda Internet. Det fanns nog en del att hämta då, men det finns ännu mer idag. Jag hade nog önskat att jag, som var för blyg för att prata med någon jag kände, kunde skriva ett anonymt mail eller inlägg i en chat och få några kloka ord på vägen. Idag finns denna möjlighet i mycket större utsträckning. Idag finns tjejjourer och kvinnojourer lättillgängliga på nätet. Det är inte alltid man vill prata med sina föräldrar eller kompisar, ibland är det lättare med en utomstående, ibland är det lättare att skriva än att prata.
På tjejjouren.se finns det bra hjälp att få. De håller på att ta fram en ny förbättrad webbplats som släpps till hösten 2009. Men man kan under tiden vända sig till den befintliga sajten och där komma i kontakt med lokala jourtjejer som finns där för att stötta just Dig! Via chat eller på annat sätt kan Du anonymt få hjälp och support från andra tjejer som känner igen sig och som bryr sig, de har tystnadsplikt. Det är viktigt att prata och uttrycka sig. Jag jobbar på det än idag då jag är 27år och för länge sedan lämnat tonåren. Jag har fortfarande lättare för att ta till musseltekniken än att prata med någon när jag har mina bekymmer. Det är inte bra för mig och det skapar problem i mina relationer. Ju tidigare Du lär dig att kommunicera om stort och smått, desto lättare blir saker att hantera.
Det finns öron som är villiga att lyssna på Dig och det finns hjärtan som är villiga att hjälpa!
Kram Åsa
Ny blogg, ny mening
Efter några månaders försök inom modebloggning kände jag att det fanns något annat jag ville skriva om. Något som inte alls har med mode att göra. Min modeblogg får finnas kvar och uppdateras då och då, det finns ett visst nöje i det! Men den här bloggen ska fyllas av ord med mening. Jag vill upplysa och stärka mina läsare, jag vill och diskutera och göra skillnad. Jag kommer att rikta in mig på samhällsfrågor, särskilt sådana som berör unga kvinnor och tjejer i tonåren men säkerligen blir det även en del allmäna frågor. Det finns så mycket viktigt att skriva om, så det är bäst att sätta igång!
Välkommen hit, jag hoppas vi hörs snart!
Kram Åsa
Välkommen hit, jag hoppas vi hörs snart!
Kram Åsa
